Bild från Wix media center.
För ett år sedan skrev jag den här artikel som examinationsuppgift i kursen Inkluderande UX-design (Nackademin). Mycket har hänt på ett år på just det området, men samtidigt är det fortfarande något som är nytt för många. Jag väljer därför att publicera den här. Och ja, den är lång! Hoppas på att några nyfrälsta UX-nördar hittar hit...
Digital tillgänglighet och inkluderande design är ett område som blir allt viktigare i takt med den växande digitaliseringen av samhället. Som med alla förändringar, särskilt förändringar som inte direkt berör den normativa gruppen av människor, tar det tid att förverkliga. Det är heller ingen självklarhet att man ser den faktiska vinsten med arbetet till en början.
Detta är en bild av verkligheten som enar Samuel Stenstrand, produktägare Digitala tjänster på Östgötatrafiken och Benjamin Huynh UX-designer och Art Director på Consid.
Jag möter Samuel digitalt över Teams en torsdag i maj. Han berättar om sitt uppdrag som produktägare där han ansvarar för webb- och applikationsutveckling. Vid införandet av DOS-lagen var han projektledare. Tillsammans med sitt team gjorde han en granskning av verksamhetens alla appar och av webben.
Utifrån den europeiska standarden EN 301-549, som pekar på WCAG, sattes en kravlista upp och punkterna checkades noggrant av:
- Vi jobbar med agil utveckling, förklarar Samuel, det innebär att vi sätter upp de punkter som ska göras, hittar en prioriteringsordning och uppskattar hur lång tid det tar att göra dem eller ser när det ska vara klart och så betar vi av uppgift för uppgift. Under tiden kan det komma in upptäckter från olika källor – till exempel internt eller från någon kund, som hjälper oss att hitta brister vi behöver åtgärda.
Han berättar att de har verktyg som också hjälper dem att söka igenom Östgötatrafikens webb för att hitta tillgänglighetsproblem som de sätter upp på att-göra-listan:
- Detta är ju ett jobb som görs kontinuerligt, ett ständigt förbättringsarbete, som en del av det vardagliga arbetet.
På frågan om han har en särskild budget för arbetet med tillgänglighetanpassning
svarar han:
- Jag hade det under projektet vi hade vid DOS-lagens införande. Men inte nu, inget som är särskilt avsatt för det arbetet. Men jag tycker det är bra.
Samuel förklarar att under tiden projektet för anpassningen till DOS-lagen pågick valde han att satsa på att utbilda internt och bygga egen kunskap – i stället för att ta in experter och konsulter. Det blir mer hållbart och ekonomiskt i längden:
- Jag har en total budget för webben per år, så jag försöker att baka in tillgänglighetsanpassningen naturligt i det. Jag tycker att det bör vara en naturlig del i utvecklingen. Eftersom vi har blivit bättre på tillgänglighet internt och ställer högre krav på våra leverantörer som också blivit bättre på det, har det inte blivit en ökad kostnad efter projektet. Det går snabbare att rätta till grejer och vi blir själva hela tiden bättre på det och då minskar kostnaden. Det finns inte heller lika många eller stora fel att hitta utan det handlar mer om småjusteringar idag.
Samuel har tidigare arbetat som UX-designer i 13 år. Han har en diger lista på utbildningar som kombinerar människan och tekniken, beteendevetenskap och interaktionsdesign. Hans erfarenheter är betydelsefulla i det uppdrag han har idag:
- Jag tycker om prylar och människan och att klura ut hur behoven kan se ut för någon som till exempel jobba i en gruva med handskar eller i solljus, inne på kontor med alla störningsmoment som kan finnas och kunna bygga något som hjälper en person att lösa sin uppgift bättre. Sådant är jag intresserad av.
Digital tillgänglighet & inkluderande design ur konsultens perspektiv
Benjamin Huynh kommer från en annan typ av verksamhet – Consid ett av Nordens snabbast växande konsultföretag. Där arbetar han som UX-designer och Art Director. Han driver även ett internt forum inom designsystem och han är specialiserad på digital tillgänglighet. När Benjamin började på Consid var hans första uppdrag att tillgänglighetsanpassa 500 dokument och där väcktes hans intresse för arbete med digital tillgänglighet och inkluderande design. Han har en bakgrund inom olika branscher, något han har nytta av i sitt arbete idag. Utifrån sitt intresse för design utbildade han sig inom grafisk design och webbutveckling och har sedan 8 år arbetat inom it/tech-branschen.
På frågan om hur han arbetar med tillgänglighet idag svarar han:
- Arbetet handlar inte så mycket om att sitta och designa, utan det handlar mycket om att utbilda. Då handlar det om det grundläggande, att utbilda om att inkluderande design och tillgänglighetsanpassning ens existerar och varför frågan är så viktigt. Sen dyker de mer tekniska frågorna upp, hur ska det hanteras – hur kodar vi, hur säkerställer vi kontrast, hur löser vi ett flöde. Att prata varumärkesöverskridande frågor är en sak, men att väva in människan i det hela har länge varit, inte ens sekundärt, men bortglömt. Grafisk profil, grafiska riktlinjer, design diskuteras mycket i branschen, men inte vem är det till för, hur tjänsten ska navigeras och av vem, när används appen – i vilka förhållanden. Det handlar om att designa för sin målgrupp – oavsett vad som ryms inom den.
Benjamin förklarar att hans stora intresse idag inte handlar om själva designen. Han vill göra den här typen av arbete för att underlätta för människor. Han vill också underlätta för designers i sitt jobb:
- Den här kunskapen är viktigt i många olika roller. Ju fler som har förståelse för vad digital tillgänglighet är och hur det påverkar alla, desto bättre kan vi designa en mer inkluderande värld som är skapad för människan och inte för specifika scenarion. Vi kan ta specifika funktionsnedsättningar som motorik, synnedsättning och så vidare, men vi kan aldrig få med alla situationella som att stå i direkt solljus, ha en spräckt skärm, ha en bruten tumme. Därför är det viktigt att känna till fundamenten och varför tillgänglighetsarbetet ens existerar.
Research med målgruppen
I arbetet med research har Samuel återkommande möten med Funktionsrätt Östergötland där han träffar personer med olika funktionsnedsättningar:
- Där diskuterar vi problem med dem och vi testar tillgänglighet. Det ingår ju inte i lagkraven, men jag tycker det är väldigt viktigt att det ska funka i praktiken också. Så vi tar in representanter till användningstester ibland. Då har vi det som komplement till riktlinjerna, för ibland uppfyller vi riktlinjerna men det fungerar ändå inte bra i praktiken för en viss grupp.
Ingår det också personer med kognitiva funktionsvariationer i den här gruppen?
- Ja det gör det, men vi har haft svårt att rekrytera de personerna. Det är lättare att få representanter från till exempel Synskadades Riksförbund för de är väldigt duktiga på att organisera sig och har varit bra på att påverka länge och därför är det lättare att få representanter därifrån. Så vi uppfyller riktlinjerna för kognitionsvariationer, men det är inte ofta vi har kunnat testa med målgruppen så där har vi en brist som det ser ut idag.
Vi frågar också Benjamin hur han arbetar med tillgänglighetsperspektivet när han jobbar med research:
- Det handlar mycket om hur jag ställer frågorna. Det är svårt att veta vad människor har för variationer och hur man använder en tjänst kanske inte endast beror på en diagnos man har. Det är viktigt att ställa öppna frågor och fråga ”hur gör du när du ska köpa skor via en e-handel” för att det kan resultera i upptäckter som vi inte ens har tänkt på. Så att ställa den typen av öppna frågor är avgörande och så gäller det för oss att vara lyhörda.
Men, vilka utmaningar finns det och hur skapar vi engagemang i frågan om digital tillgänglighet och inkluderande design? Här är båda eniga. Fler behöver utbildas, vi behöver skapa förståelse för vad digital tillgänglighet är och varför det är viktigt. Benjamin säger:
- Vi måste bara ut med det och utbilda jättemycket. Området är stort och det tar tid att greppa. Sen behöver vi se design ur ett mer mänskligt perspektiv, i stället för att det bara ska vara snyggt, trevligt, fint och vackert. Och visst, tillgänglighet behöver inte betyda att det är fult, som många tycks tro.
Han fortsätter:
- Det svåra är att belysa svårigheterna bortom standardexemplen. Vi har absolut motståndare, som kan tycka att det är en så liten del av befolkningen som har en funktionsvariation – hur många av de här har just det här problemet och hur mycket kostar det i resurser att genomföra? Det handlar det om att förstå det är ju så många fler, så mycket annat – det kan vara mörkertal men också gälla så många andra situationer än de vanliga exemplen.
Samuel vittnar om en liknande bild:
- Det är bland annat en del chefer som inte vill lägga krut och energi på det här. Att man endast relaterar till funktionsnedsättningar som man kan se liksom. ”Hur många blinda har vi i Östergötland liksom, kan man inte flyga dem med helikopter och ha en personlig ledsagare för det blir billigare än det här ni lägger ner på webb och sånt”. Det dyker tyvärr upp sådana diskussioner ibland. Någon vill få igenom en annan grej på kravlistan som känns viktigare för dem personligen. Men det handlar väl om att bättre kunna förklara vinsten med att det är bra för alla med tillgänglighetsanpassade tjänster. Och att det är smart utveckling att man bygger moderna webbar. För det är inte bara en liten minoritet som vinner på tillgänglighetsanpassning. Därför har jag efterfrågat hos Webbriktlinjer.se ett bättre material för att sälja in på chefer. Riktlinjerna i sig är bra formulerade, men ett bra material för att få hjälp att sälja in det till ledning och chefer saknas. Det är inte riktigt moget än, även att det var ett tag sedan lagen infördes. Men vi försöker bygga bra från början med kodning och så vidare. Man får mycket gratis om man följer riktlinjerna som finns också.
Finansiering & rätt förutsättningar
Benjamin uppger att på Consid är det inga större problem med finansieringen av arbetet med tillgänglighet ut till kund, eftersom de säljer in det som en del av webbprojektet. Däremot ser han att de som köper tjänsten kanske inte alltid förstår att det behövs personal internt som kan förvalta och jobba vidare med det digitala tillgänglighetsarbetet när konsulterna lämnat verksamheten. Samuels åsikt är av en annan – där har han fått jobba ganska hårt med att till exempel skriva särskilda avtal med ett konsultbolag som Östgötatrafiken tidigare upphandlat.
Vi frågar hur de ser på lagkraven, finns det för- och nackdelar med dem? Benjamin svarar:
- Alltså, nackdelarna handlar om att verktygen inte riktigt hänger med, eller att arbetsflödet inte är optimerat för det här arbetet. I övrigt är det positivt att kunna hänvisa till lagen.
Samuel berättar:
- Jag har sett hos en del kommuner till exempel, att man väljer att plocka bort videor fast att det ju är ett väldigt bra medium för många. Det går att göra det lättförståeligt med film. Men sen det kom krav på textning och bildtolkning så väljer man att ta bort sina filmer från webbplatserna i stället för att göra om dem vilket ju är lite trist. Så det är ju en baksida av lagen, att vissa saker kan bli sämre för att man vill slippa undan arbete med anpassningar efter riktlinjerna. Men är nog den enda nackdelen som jag kan se. En fördel är ändå att det är en klubba att slå på folk med när det är ett lagkrav, det är en lag som alla andra lagar vi måste följa.
Sammanfattning
Vi behöver vi öka förståelsen för att öka engagemanget i frågan om digital tillgänglighet vad det handlar om genom utbildning.
Vi behöver förstå att det inte handlar om 15% av befolkningen, utan en mycket större del som tjänar på att kunna ta till sig information på ett enkelt sätt.
Vi behöver lära oss att designa för människan, inte enbart för att skapa en snygg layout utan att funktion är det som behöver få prioritet.
Samuel & Benjamin tipsar!
Var förändringen, driv den förändring du vill se!
Bygg egen kunskap, det är inte oöverstigligt att lära sig själv.
Ta hjälp av experter, men inte för granskning av enskilda punkter.
Kommentare