top of page
Skribentens bildÅsa Sertenius

Loui, Lilou och lavendel

(En novell skriven av Åsa Sertenius Strivér)

Solen strilar in genom persiennen. Ett stilla snusande hörs från Mimi som ligger ihoprullad i en perfekt kattkringla i vänstra fotändan av sängen. Céline sträcker på sig under täcket.

De kräppade lakanen prasslar. Blommiga lakan från farmor Anais i Eze som hon nyligen besökt. Älskade farmor. 

 

Mimi sträcker ut ena framtassen och gäspar, hon tittar slött upp mot Céline innan hon lägger ned huvudet igen och sover vidare. Solens värme trycker sig redan mot fönstret.

”Du borde sova på natten istället för att härja runt, ditt kattskrälle,” gäspar Céline mot henne. Men katten tar ingen notis. Mimi funkar väl som alla andra katter. Går sin egen väg, tar ingen skit – ja du vet. Det är just det som Céline alltid älskat med katter. Förutom deras silkeslena pälsar. Men det är väl lite som att ha småbarn. Katten levde rövare vid fyrasnåret varje morgon. Det var en vanesak, men de första månaderna som kattmamma hade varit en omställning, just på grund av det. Hur orkar folk med barn, hade hon undrat många gånger de där månaderna.


Efter frukost var det dags för en tur ner på stan. Hon vill hinna med att svänga förbi torget för att köpa helgens bukett. Idag skulle hon också köpa färsk fisk och räkor i fiskevagnen från Göteborg. Varje lördag står den där. Hon undrar hur tidigt den lille mannen går upp på morgonen för att fylla bilen innan han ger sig av – och varför väljer han att åka just hit?



Hon tar en titt i vinhyllan innan hon går och konstaterar att det får bli ett besök på Systembolaget också. Det är lördag och kvällen innebär middag med vänner innan dans på stans enda hak som kan kallas nattklubb. När hon öppnar ytterdörren springer Mimi ner för trappan. Hon springer i ett evighetstecken runt benen på Céline för att säga – lämna mig inte nu igen!

- ”Det finns mat i skålen. Vatten med. Seså Mumsy, jag kommer snart tillbaka.”

Hon stryker Mimi över ryggen och låter henne buffa med nosen över handen innan hon ger katten en lätt knuff, smiter ut och stänger dörren. Mimi klarade sig än en gång, utan att komma i kläm. Céline knäpper på sig sin svarta cykelhjälm och när hon låst upp cykeln kastar hon ett öga över axeln för att se en missbelåten katt sitta i köksfönstret och jama. ”Det är inte synd om dig, jag kommer snart hem igen”.

 

Cykelkorgen är fylld av doftande blommor och delikatesser från havet. Bredvid Systembolaget ligger ett apotek. En lätt ångestvåg sköljer över henne när hon parkerat cykeln. En sval bris sveper förbi. Céline blundar. ”För säkerhets skull…” säger hon tyst för sig själv. Hon går först in på apoteket, ser sig omkring, vill helst inte bli sedd av någon hon känner. Céline släpper ner sina kassar på golvet i hallen och suckar högt.

”Den här backen är inte att leka med ska du veta”.

Katten tittar upp från ”sin” fåtölj i vardagsrummet, men hon väljer att ligga kvar.

Svikare förtjänar inget vidare välkomnande.


Céline sträcker sig högst upp i farmors gamla skåp och plockar ner vasen hon hittat i en antikhandel i Frankrike. Buketten med pion i doftar fantastiskt.

Hon packar in fisk och räkor i kylskåpet. Nu är katten desto mer intresserad av att vara i köket, men hon ska inte tro att det är för sällskapet.

En flaska vitt ställer hon på köksbänken, och en flaska alkoholfri, torr äppelcider.

Påsen från apoteket tar hon med sig in till badrummet. Hon tar ett djupt andetag.

 

Det ljusblå plusset som visar sig på stickan ger henne en rysning som går genom hela kroppen. Hon hoppar över ett andetag.

Céline ser sig i spegeln. ”Fan, jag visste väl det”, säger hon högt till sig själv. Hon ser blek ut.

Hon går in till sovrummet och slänger sig raklång på sängen.

”Helvetes jävla fan” mumlar hon ner i kudden. Hon vet inte vad hon ska känna.

Från första stund vet hon, men hon förstår inte hur det ska gå till.

Hur fan ska livet gå till från och med nu?

Mimi har nu kommit över sveket och lägger sig ljudlöst över Célines rygg.

Hon börjar spinna så det vibrerar, ett lugnt sänker sig över Céline och hon blundar en stund. Hon är ju så evigt trött. När hon vaknar till är klockan fyra. Hon känner sig mör och oerhört hungrig. Tjejkvällen väntar.

 

Céline trycker i sig några chips som blev över från fredagskvällen, släpar sig sedan in till duschen. Låter det varma vattnet skölja bort den värsta asplövspulsen som fyller hela bröstet. Duschtvålen doftar lavendel, Frankrike, farmor. Älskade farmor.

Lavendeln lugnar sinnet.

 

På vägen hem efter en kväll av systerligt umgänge, välbehövligt, god mat och några låtar på dansgolvet går hon hemåt. En tidig kväll som blivit natt, men den är ljus. Hon går barfota på asfalten som fortfarande är ljummen av dagens varma sol. Ett litet skoskav gjorde det omöjligt att behålla skorna på. Klockan är fem i halv två och ett namn lyser upp mobilens skärm.

”Loui”.

---

Det är mitten av september och längs med väggen i vardagsrummet står en mur av flyttkartonger.  Mimi har hoppat ner i en halvfull låda, där slumrar hon gott.

Imorgon kommer bilen som ska ta med sig allt. Céline sitter i soffan mittemot, ett lätt illamående vilar över henne. Hon måste äta något innan det blir akut. Värmer en Billys pan pizza i mikron. Det är det enda som funkar i detta läget. Konstigt nog? Farmor hade inte godkänt. Innan hon får sova ikväll ska allt, allt vara nedpackat. Hennes vänner hjälper henne med flyttstädningen när huset är tömt. Hon känner ett litet vemod när hon tänker på det. Det nya livet utan vännerna. De där som ställer upp. Är det ett dumt beslut att flytta ändå?


---

I kalendern står det torsdag 3 maj.

Céline sitter på ett café i Villefranche-sur-Mer. Hon ska snart ha ett möte med redaktören för ett svenskt resemagasin. Hon får äntligen chansen att skriva om livet i södra Frankrike.

Om Rivieran, om Provence, om livet i en bergsby intill Medelhavet. Det nya livet.

Redaktören hade blivit tipsad om hennes blogg. Han var imponerad av hennes historia och beundrade hennes unika sätt att formulera sig.

Hon skriver ett meddelande till sina vänner, nervositeten pirrar. Om två veckor kommer de ner på semester. Hjärtat värker av längtan när hon tänker på det. Hon ser ut över havet. En doft av lavendel sprider sig från parken bredvid. I vagnen ligger Lilou. Hon sover just nu, i skuggan av ett apelsinträd. Mobilen ringer.

”Loui”.



10 visningar0 kommentarer

Comments


bottom of page